Historik
Vi bevarar fordon från en svunnen tid. Järnvägens tillkomst gjorde att samhällen utvecklades. Städer växte fram och industrisamhället gjorde sitt intåg. Jordbruket kunde leverera råvaror och livsmedel till städerna. Skara blev en viktig livsmedelsstad och än idag är slakteriet en av Skaras största arbetsplatser. Järnvägen var även viktig när soldater skulle transporteras under första och andra världskriget.

Redan 1874 placerades Skara på järnvägskartan då Lidköping-Skara-Stenstorps Järnväg invigdes och en viktig förbindelse med stambanan Stockholm-Göteborg skapades. När Skara-Kinnekulle-Vänerns Järnväg öppnades 1887 blev Skara en järnvägsknut. År 1900 fick staden en förbindelse med Göteborg, Västergötland-Göteborgs Järnväg öppnades. När Skara-Timmersdala Järnväg öppnades för trafik 1909 gick tågen i fem olika riktningar från Skara.

År 1948 förstatligades smalspårsnätet och konkurrensen från biltrafiken gjorde att bandel efter bandel lades ned. Värst var det för smalspårsbanorna, däribland det västgötska smalspårsnätet. Redan i början av 1950-talet nådde skrotningsvågen Skara i och med att ångloken ersattes av diesellok. Många av de större loken överfördes till smalspårsbanor i södra Sverige medan de mindre skrotades. Ångloket VGJ 29 som vid SJ:s förstatligande fick beteckningen SJ Gp 3119  tillhörde den minoritet som fick överleva. Loket överfördes 1954 till Västervik, där det under en period fick dra godståg i regionen. Till början av 1960-talet fanns maskinen kvar vid Västerviks lokstation, men ställdes sedan upp vid Verkebäcks järnvägsstation. När ryktet gick att loket skulle skrotas, startade Skaraborgs läns tidning en kampanj för att rädda och få tillbaka loket till Skara. Skara stad beslutade att förvärva loket med villkoret att en förening bildades för att reparera och underhålla museiföremålet. Den 25:e januari 1967 ankom 29:an till Skara. Ett 20-tal intresserade mötte upp och hälsade loket välkommet. Avsikten var att det skulle ställas upp som ett monument över Skaras storhetstid som järnvägsknut, men entusiasterna i den nybildade föreningen hade högre ambitioner. Siktet ställdes in på att skapa ett levande järnvägsmuseum med lok och vagnar som fungerade. Det fanns ingen plats i lokstallet utan loket fick stå utomhus täckt med presenningar och ett mödosamt arbete med att få det i kördugligt skick startade. Allt arbete skedde då som nu helt ideellt.

Efter att SJ lagt ner persontrafiken på VGJ 1970, och godstrafiken gått samma öde till mötes 1984, är nu det mesta av västgötabanan rivet.  Men den 12 kilometer långa sträckan Skara - Lundsbrunn med spårvidd 891 mm. finns kvar.  I samband med att fler lok och även vagnar införskaffades och permanent museitågtrafik kunde anordnas, bytte föreningen namn till "Skara - Lundsbrunns Järnvägar/Skara Järnvägsmuseum" med signaturen SkLJ och bedriver nu museal ångtågstrafik tisdagar, torsdagar och söndagar varje sommar. Utöver detta kan man boka egna tåg. Ångtåg, dieselloksdrivet tåg eller rälsbuss.

Kort om lok och vagnar
Loket VGJ 29 är tillverkat av Motala Verkstad 1937. Tjänstevikten är 34 ton för loket och 16 ton för tendern. Tendern rymmer 1,8 ton stenkol och 7 m3 vatten.
Loket VGJ 4 (SJ S5p 3094) är tillverkat år 1898 också det av Motala Verkstad . Det ombyggdes och moderniserades på Kalmar Verkstad 1950. Loket stod åren 1962-1994 uppställt som museiföremål i Hjo.
Rälsbussen YP 914 var den sista i Skara. Den är byggd på Hilding Carlssons Mek. Verkstad i Umeå 1957.