Motorvagnar
Den sista smalspåriga persontrafiken
Rälsbussarna var ett sätt att förlänga livstiden för många av de svenska mindre järnvägarna. Föreskrifter säger; att då föraren själv kan kontrollera resandes möjligheter att ta sig av och på fordonet krävs ingen separat tågbefälhavare. Att fordonen dessutom är dieseldrivna medför såväl mindre underhåll och nedlagd arbetstid (ett smalspårigt ånglok tar i snitt 5 timmar att elda på) samt en lägre bränslekostnad. De många ekonomiska fördelarna med rälsbussdrift gjorde alltså att resurser kunde läggas på banunderhåll eller att banan överhuvudtaget klarar sig från nedläggning.
SJ YBo5p 914
Tillverkare: Hilding Carlsson
Tillverkningsår: 1957
Vikt i tjänst: 13,7 ton
Antal sittplatser: 42
Största tillåtna hastighet: 85 km/h
Längd över koppel: 16,6 meter
Axelavstånd: 9,8 + 2 meter
Motor: Scania Vabis D 812
Effekt: 160 hästkrafter
På SkLJ sedan: 1973
De första rälsbussarna i serie på det västgötska smalspårsnätet var av litt. Yo1p. Dessa trafikerade nästan samtliga smalspårsbanor i södra och mellersta Sverige och är i folkmun den klassiska Hilding Carlsson-rälsbussen. Designen föll efter ett antal lådformade varianter på lutande fronter som standard, notera även att dessa var byggda med en stomme av trä täckt med tunn stålplåt.
De tidiga prototyperna var två-axlade och drivna av en sexcylindrig Scania-motor, men i och med standardvarianten fick de boggier och en åttacylindrig dito. Inte sällan sågs bussarna dra släp, dessa kunde vara med antingen utrymme för post, resande, resgods eller olika kombinationer av dessa. Än fanns inte möjligheten att multipelköra rälsbussar så då behov fanns av flera bussar fick flera förare arbeta. Faktum är att de klassiska Hilding Carlsson-rälsbussarna gick i Västergötland även innan SJ:s tid, under VGJ. Den klassiska Yo1p:n tillverkades under en period av 16 år, från 1934-1950. I januari 1956 fanns 23 stycken skrivna på SJ Göteborg. Andra mindre vanligt förekommande rälsbussar under tiden var även Yo2p samt Yo3p, vilken du kan se på en av bilderna.
Då SJ under slutet av 40-talet såg behovet av fler rälsbussar för både normalspår och smalspår hade Hilding Carlsson varit överlägsen andra leverantörer av rälsbussar. Men det var Märstaverken i Eksjö som fick den första beställningen. YCo4p/t tillverkades mellan 1947-1951. Av dessa tillverkades totalt 14 för spårvidden 891mm och 14 för 1067mm, plus ett stort antal släp.
Carlsson ville till en början inte tillverka rälsbussarna efter SJ:s maskinbyrås design och förlorade därmed även tillverkningen av normalspårsbussar. Men SJ var inte nöjda med Märstaverken, leveranstiden hade bl.a varit för lång. Då var Carlsson framme och fick kontraktet på den största beställningen för smalspår, det som kom att bli YCo5p, den nya smalspåriga standardrälsbussen. 1952 började tillverkningen av rälsbussar med 42 sittplatser.
Av motorvagnarna tillverkades totalt 76 stycken, varav 72 av dessa var avsedda för resande och 4 med godsutrymme. Det gick att köra multipel med upp till 8 bussar, och inte heller var släpen ovanliga, totalt 73 släpvagnar tillverkades. De flesta släp var manövervagnar till rälsbussarna, försedda med ett resgodsutrymme, men några hade enbart passagerarutrymme och några få var rena godssläp. Till ögat är bussarna mycket lika de normalspåriga Y6/Y7/Y8-bussarna. Utseendemässigt hade Carlsson fått jämka sig efter maskinbyråns riktlinjer. Däremot skiljer de sig maskinellt i att de smalspåriga har en drivaxel och en löpaxel på varje boggie, vilket de har gemensamt med Yo1p, emedan de normalspåriga har en motorboggie och en löpboggie. Inredningen är mest lik en Y6:a, då några uppgraderingar här aldrig gjordes som på normalspåret. Precis som den tidigare klassiska Yo1p sitter det en rak scaniaåtta i bussarna, däremot hade YCo5p en högre sth, på 85 km/h till skillnad från den tidigares 80 km/h.
1956 slopade SJ tredje klass, och därmed fick vagnarna ny littera, från YCo5p till YBo5p. Vår buss är tillverkad 1957 och har därmed aldrig gått under YCo5p. Den är levererad till SJ med inventarienummer 914 och gick under många år på det västgötska nätet innan den drog slopade vagnar till skrotning i Götene i början på 1970-talet. Skrotningen skedde där spåret tog slut, där spåret korsade väg 44 och totalt ska 15 motorvagnar och 10 släp ha skrotats där. SkLJ köpte vagnen 1973 för 8 669kr av SJ. Detta var innan föreningen hade någon lokomotor och därmed användes bussen frekvent till växling de första åren. Sedan dess har det blivit många varv till Lundsbrunn och många fler väntar.
SJ UBFo4yp 2125
Tillverkare: Hilding Carlsson
Tillverkningsår: 1957
Vikt i tjänst: 10,6 ton
Antal sittplatser: 32
Största tillåtna hastighet: 85 km/h
Längd över koppel: 16,6 meter
Axelavstånd: 9,6 + 2 meter
Släpvagn
På SkLJ sedan: 1982
SJ UBo3yp 2135
Tillverkare: Hilding Carlsson
Tillverkningsår: 1958
Vikt i tjänst: 11,3 ton
Antal sittplatser: 50
Största tillåtna hastighet: 85 km/h
Längd över koppel: 16,6 meter
Axelavstånd: 9,6 + 2 meter
Släpvagn
På SkLJ sedan: 1998
VGJ 105 / SJ Xo5p 713
Tillverkare: Deutche Werke, Kiel
Tillverkningsår: 1930
Vikt i tjänst: 11,3 ton
Längd över buffert: 11,95 meter + koppel
Axelavstånd: 5,8 + 1,7 meter
Motor: Deutche-Werke
Effekt: 150 hästkrafter
På SkLJ sedan: 1972
Skara-Lundsbrunns Järnvägar
Box 191
532 23 SKARA
Bankgiro 274-2138
Swish 123 511 60 66
org. nr 868400-8629